För den som vill spela instrument, dirrigera eller komponera musik… vare sig det är körverk eller annan klassisk musik så är noter ofta ett väldigt viktigt hjälpmedel. Det finns även andra ”system” men traditionell notskrift är det absolut mest dominanta. Man kan köpa notböcker hos exempelvis bokhandlare, men vad alla inte kanske vet är att man köpa noter online på t.ex. den här webbplatsen och även andra webbplatser om man Googlar. Det finns också flera resurser som är helt gratis. Jag tar inget ansvar kring huruvida lagliga dessa är, men det finns säkert olika alternativ där också.
Hur skriver man ut noter?
För det första är behöver man en modern skrivare med en modern dator. Man kan också vända sig till ett tryckeri om man saknar skrivare eller ska printa stora kvantiteter för exempelvis en musikskola eller större gemenskap. Om du inte redan har en bra skrivare, skaffar du dig förslagsvis en bra skrivare. En bra skrivare skulle kunna vara någon av dessa från välkända Epson exempelvis.
Så här kan det t.ex. gå till på vissa Epson-skrivare när man skriver ut från en bärbar enhet.
Så får du billigare utskrifter!
Något många inte tänker på (framförallt när man köper en riktigt billig skrivare) är hur dyra bläckpatroner faktiskt kan vara. Det kan skilja sig väldigt mycket mellan olika skrivare. Sedan skiljer det sig också väldigt mycket hur länge de faktiskt håller om man inte använder skrivaren. Canon har en patenterad teknik där man kan behålla bläcket en betydligt period utan att det torkar om man stänger av skrivaren och drar ut sladden. Sedan finns det piratmärken där man kan köpa bläck billigare.
Bland de bästa och billigaste bläcket finns för skrivare som:
- Canon
- Epson
- Samsung
Jag kan verkligen rekommendera att man köper billigt bläck på en sådan sida online, eller i en annan lågprisbutik om man vill spara pengar.
Vad innebär musiknotation?
Musiknotation är systematiskt nedtecknande av musik. De flesta notationssystem började med återanvändning av tecknen i skriftspråket och siffror. Det äldsta systemet har uppfunnits under den kinesiska Shangdynastin (cirka 1300 f.Kr.) och därefter den babyloniska cirka 800 f.Kr baserad på kilskrift. Det finns arkeologiska exempel på grekisk musiknotation från cirka 400 f.Kr.
Notskrift är betydligt äldre än skrivare
Behovet att teckna ner musik uppstod i och med att musiken utvecklades från enkelt ljudskapande och improviserande till mer genomtänkta melodier värda att komma ihåg och som kommunikationsmedel mellan musikerna. De äldsta notationsformerna i Europa, liksom på andra ställen, använde sig av skrivtecken som motsvarade de olika tonerna. Skrivteckenbaserad notation fungerar kan förmedla grundläggande melodi, även om detaljerad rytm utelämnats.
I och med att liturgisk körmusik fick större betydelse i Kyrkan utvecklades en mer exakt notation som grafiskt visade melodins rörelser, rytm och även kunde uttrycka polyfoni. Utvecklingen skedde från medeltiden till barocken i små förbättrande steg till den moderna notskriften vi använder idag. Modern forskning visar dock att notskriften började etableras på 800-talet som ett led i standardiseringen av enstämmig liturgisk sång (gregorianik). Syftet var uteslutande pedagogiskt – det skulle dröja till 1700-talet innan man kunde notera lika avancerad musik som den som enligt läroböckerna improviserades.
Dasia notatio, var en bokstavsnotation som användes mest i musikteoretiska verk under 800-900-talet (till exempel Musica Enchiriadis) och byggde på tetrakordens toner, till exempel d e f g som fick unika grekiska (dasia) tecken och transponering med en kvint upp eller ner genom att rotera eller spegelvända dasiatecknen.
Neumer (från grekiska neume som betyder tecken), användes för sjungna liturgiska texter inom kyrkan till en början för att teckna ner rörelser på körledarens händer och visade om tonföljden skulle upp, ner eller om sångarna skulle ligga kvar på tonen. Vid 900-1100 utvecklades speciella symboler för melodi, artikulation, betoningar, och utsmyckningar och strax fördes också in notlinjer som gav tonhöjd – först två: röd (F) och gul (C), därefter fyra av Guido av Arezzo.
Mensuralnotskrift tillämpades mellan 1250 och 1600. Notationen använde sig av fyra eller fem notlinjer (två till sex förekom), standardiserade tecken för pauser och toner (rektangulära och rombformade), taktarter men inte taktstreck. Äldre formerna använder sig av så kallad svart notation, där långa noter är ifyllda, medan senare tiders notation har icke-ifyllda långa noter, ungefär som modern notskrift.